Första Kittyträffen 2014

2014 är året då Kittyklubben firar 10 års jubileum och Umeå invigs som kulturhuvudstad, känns som det skulle kunna bli ett spännande Kittyår. Det blev absolut en spännande start, en annorlunda och överraskande Kittyträff där man passade på att fira en jubilar och då också bjudit in utomstående gäster. Förutom sång, tårta och paket så diskuterades bl.a. Kittyboken som denna gång var Nobelpristagaren Alice Munro’s Kärlek vänskap hat. Inte en bok som uppskattades av många Kittysar. Beskrivningar som seg, vardaglig, intetsägande och lågmäld blandades med några få beskrivande, detaljrik, uppskattad och fantastisk. Kitty-Anne bjöd på fantastisk middag i värsta födelsedags/Nobelmiddagstilen. En kväll som bjöd på många diskussioner, skratt  och tänkvärdheter och som höll på sent in natten.

Årets sista Kittyträff

Skräckblandad förtjusning eller hat-kärlek är det som kan beskriva Kittyklubbens känslor för Sara Lidman och Lifsens rot.  En kväll där det kändes som om omdömen och beskrivningen av boken kanske inte matchade det relativt låga betyget. För egentligen så kände man nog nöjdhet och tacksamhet för att ha fått bekanta sig med Rönnog och stolt över att som västerbottning läst Lidman. E n kväll som för övrigt bjöd på mustig höstgryta, gott rödvin och som sig bör spännande samtal och trevligt sällskap.

 

Kittyträff hos Veronica

Största delen av kvällens samtal är denna gång censurerade pga av innehållet. 😉

Boken ”Boel och Oscar” föll det flesta Kittysar på läppen. En feelgood-bok som var lätt att komma in i och som hade bra flyt. Några hade höga förväntningar efter att ha läst Josefins debutroman Vinteräpplen. Denna höll kanske inte samma höga klass, berättelsen upplevdes spretigare och mindre detaljerad, karaktärerna mindre trovärdiga.

Allt från fördrink till middag och smågodis in på småtimmarna smakade gott. En kväll som bjöd på livliga diskussioner och mycket fnitter och som var svår att bryta upp i från…

Sommarens bonusbok

diskuterades över en god middag och ett glas vin på Invito. Den till synes bittra, tvära, sura och vresiga Ove i Fredrik Backmans ”En man som heter Ove” charmade alla Kittysar och fick höga betyg. Alla uppskattade detta roliga men sorgliga målande porträtt och vara glada över tiden de spenderat med Ove. En läsupplevelse som innehöll både skratt och gråt.

Sista Kittyträffen innan sommaren

Intensiv och lång diskussion gav ”Berättelsen om Pi”upphov till. Kan man välja ett slut och vilket slut är det rätta att välja?! Någon hade inte ens uppfattat att det fanns ett val… Vilket slut man dock valde påverkade inte vilket betyg man gav boken. Humorn i boken uppskattades och det som också gjorde allt lite extra humoristiskt var att bokens betyg blev ca 3,14. För övrigt en härlig Kittyträff där det bjöds på sommarmat och myggbett.

20130609-112042.jpg