Bokklubbsträff hos KittyKicki

Umeå Bokvecka och Littfest så vad kan vara mer passande än en Kittyträff!?

Boken ”En droppe midnatt” funkar bra som både självbiografi och släktkrönika. Jason berättar sin familjs historia varsamt, vackert och ärligt. Episoder från förr som fångar tidsandan avlöser varann, dialoger binder i hop berättelsen och svenska och engelska blandas på ett smidigt sätt och lyfter berättelsen. Genom människoöden öppnar han ett fönster till en tid som fortfarande formar vår. Där musiken och rasismen går som två stråk genom hela boken. En uppskattad bok av Kittyklubben som generellt fick höga betyg.

Det bjöds på kantarellsoppa, Pasta a la Carte och glasstårta.

2017-års första Kittyträff

Vi träffas hos KittyKicki för att diskutera boken ”De försvunna böckernas bibliotek”. Detta visade sig vara den mest ogenomträngliga bok Kittyklubben läst. Endast två Kittysar varav en var värdinnan hade klarat av uppgiften men tyckte då också att boken var fantastisk. Man refererade då till språket, facination över kombinationen fakta och fiktion och att vissa författare och böcker tilltalade en mycket. Övriga hade läst lite eller inget. Därför kom diskussionen att handla om varför. Många hade känt sig otillräckligt intellektuella och i det närmaste idiotförklarade av författaren som man tyckte besatt översittarfasoner. Eller att man kanske inte var tillräckligt filosofiskt lagd utan mer åt det naturvetenskapliga hållet och att det kanske varit avgörande. Var boken för akademisk?  Man kände sig lurad, manipuerad och ifrågasatt, ingen vidare trevlig känsla. Tur kvällen i övrigt bjöd uppsluppen stämning, trevliga samtalsämnen, tomatsoppa, sallad med lammkorv och gulbetor och massor av vin.

IMG_6122

En höstkväll i oktober…

… träffades vi hemma hos Jorunn. En för kvällen relativt liten Kittyklubb bjöds på rökta räkor, löjrom och kyckling. Boken ”Låt vargarna komma” en ungdomsbok om relationer, bristen på kommunikation, att växa upp, homosexualitet, AIDS och sorg uppskattades av Kittysarna. Det drogs paralleller till Gardells Torka aldrig tårar trilogin men att denna kanske gav mer utrymme för reflektion och eftertänksamhet. Då flera Kittysar arbetar inom vårdsektorn mindes man sina första kontakter med detta virus under utbildningen eller yrkesutövande. Det diskuterades även vad som gör att en bok klassas som ungdomsbok, är det innehållet, språket eller åldern på huvudpersonen?… Annars pratades det en hel del om mindfullness, psykologer, hur man hanterar sjukskrivningar på olika arbetsplatser. Vi fick även ett litet inhopp av värdinnans far en senior som även han uppskattar god litteratur och kultur, och som fortsätter berika oss med Sara Lidmans skatter.

img_5521 img_5522

 

Hösten första träff


stod Mona för. Hon gick all in för att matcha bok och mat och bjöd på en tre rätters Afrikansk måltid som blev mycket uppskattad. Så var även kvällens bok ” En halv gul sol” som fick generellt goda omdömen och höga betyg. Alla kunde vi relatera till Biafra-barn och svält katastrofer på TV från barndomen men så mycket mer om kriget i Biafra kände vi inte till förrän vi läst kvällens bok. En härlig familjekrönika och vacker berättelse om krig och elände men också om människor och familjer som inte lät sig definieras av kriget. För övrigt kunde vi konstatera att åldern börjar ta ut sin rätt och att samtalen nu mera handlar mycket om krämpor och sjukdom om än på ett rätt trevligt sätt.

Vi träffas hos Kitty-Anne

Sista träffen inför sommaruppehållet. Kitty-Anne bjöd som vanligt på fantastisk mat och dryck. ”Mannen som glömde sin fru”, en härlig, absurd och lite skruvad historia gav upphov till en flitig diskussion. Intressant hur människan kan förändras  och hur färgad vi trots allt är av om omvärlden, rutiner och invanda mönster. Hur vanor kan brytas och hur man kan bli en alldeles ny personlighet. Spännande, fascinerande och otäckt på samma gång. För övrigt mycket jobbyten och ändrade karriärvägar för Kittyklubbens medlemmar som stod för mycket av kvällens samtalsämnen. Nu väntar ett långt sommar uppehåll, vi tar nya friska tag i slutet av Augusti.

Vi träffas och pratar om ”Nattfilm” hos Veronica.

Ännu en ny genre inom litteratur för Kittyklubben. Visst är det fantastiskt att det efter så många år finns så mycket oläst och outforskad litteratur. Att det var något helt nytt märktes, många inledde sina omdömen med ”annorlunda mot det jag tidigare läst”, ” konstigaste bok jag stött på”, ”vilken märklig bok”… Inte alla hade kommit sig igenom den relativt tjocka boken med liten text. Men diskussion blev det, mycket kring de olika vändningarna och handlingarna, huruvida de invävda artiklarna, webbsidorna och bonus materialet tillförde historien ytterligare en dimension. Summan av kardemumman blev att för vissa var detta en gräslig läsupplevelse och för andra bland de mest fascinerade man läst. Det måste ju ändå vara tanken och målet med en bokklubb, att utmanas, överraskas, berikas och att ha rätten att hissa eller dissa en bok.

Veronika bjöd på en trevlig Kittykväll med god mat och härlig skräckstämning med spindlar och svarta ljus på bordet. Kvällen till ära så var vår Uppsala-Kitty på besök, alltid uppskattat. Tyvärr var en liten Kitty sjuk så det blev inte riktigt full uppslutning denna kväll.

Årets sista Kittyträff

2015 sista Kittyträff bjöd KittyKicki på. Av många olika skäl blev skaran Kittysar liten denna kväll, men stämningen var lika god som vanligt. Boken som skulle diskuteras var ” Bokklubben vid livets slut. En bok som väckt ovanligt mycket tanke och reflektionsbehov hos läsarna. En ömsint hyllning till en älskad mamma och en betraktelse över böckers förmåga att skapa mening och glädje ur kaos, att skänka tröst och vidga vår kunskap om oss själva och andra. En bok som man behövde tid för att ta sig igenom. Vad det bjöds på?! Räkfyllda Parmarullar, Krämig pasta med havskräftor och Passionerad citronparfait.

Träff hos Kitty-Jorunn

Den nyss hemkomna Kittyvärdinnan bjöd på en Greklandsinspirerad bokcirkelkväll. Med magen full av Grekpytt, rödvin och Baklava tog bokdiskusionerna nya oanade höjder. För dem med förutfattade meningar kan det kanske tyckas märkligt att en bok som ”Hundra omistliga ting” kan bidra till detta. Men det gick så långt att för att vi skulle kunna gå varvet runt med bokomdömen och inte hela tiden prata i mun på varann, var tvungna att ta till den ”Indianska talking stick”…

image