Vi träffas och pratar om ”Nattfilm” hos Veronica.

Ännu en ny genre inom litteratur för Kittyklubben. Visst är det fantastiskt att det efter så många år finns så mycket oläst och outforskad litteratur. Att det var något helt nytt märktes, många inledde sina omdömen med ”annorlunda mot det jag tidigare läst”, ” konstigaste bok jag stött på”, ”vilken märklig bok”… Inte alla hade kommit sig igenom den relativt tjocka boken med liten text. Men diskussion blev det, mycket kring de olika vändningarna och handlingarna, huruvida de invävda artiklarna, webbsidorna och bonus materialet tillförde historien ytterligare en dimension. Summan av kardemumman blev att för vissa var detta en gräslig läsupplevelse och för andra bland de mest fascinerade man läst. Det måste ju ändå vara tanken och målet med en bokklubb, att utmanas, överraskas, berikas och att ha rätten att hissa eller dissa en bok.

Veronika bjöd på en trevlig Kittykväll med god mat och härlig skräckstämning med spindlar och svarta ljus på bordet. Kvällen till ära så var vår Uppsala-Kitty på besök, alltid uppskattat. Tyvärr var en liten Kitty sjuk så det blev inte riktigt full uppslutning denna kväll.

Årets sista Kittyträff

2015 sista Kittyträff bjöd KittyKicki på. Av många olika skäl blev skaran Kittysar liten denna kväll, men stämningen var lika god som vanligt. Boken som skulle diskuteras var ” Bokklubben vid livets slut. En bok som väckt ovanligt mycket tanke och reflektionsbehov hos läsarna. En ömsint hyllning till en älskad mamma och en betraktelse över böckers förmåga att skapa mening och glädje ur kaos, att skänka tröst och vidga vår kunskap om oss själva och andra. En bok som man behövde tid för att ta sig igenom. Vad det bjöds på?! Räkfyllda Parmarullar, Krämig pasta med havskräftor och Passionerad citronparfait.

Träff hos Kitty-Jorunn

Den nyss hemkomna Kittyvärdinnan bjöd på en Greklandsinspirerad bokcirkelkväll. Med magen full av Grekpytt, rödvin och Baklava tog bokdiskusionerna nya oanade höjder. För dem med förutfattade meningar kan det kanske tyckas märkligt att en bok som ”Hundra omistliga ting” kan bidra till detta. Men det gick så långt att för att vi skulle kunna gå varvet runt med bokomdömen och inte hela tiden prata i mun på varann, var tvungna att ta till den ”Indianska talking stick”…

image