Årets sista Kittyträff

2015 sista Kittyträff bjöd KittyKicki på. Av många olika skäl blev skaran Kittysar liten denna kväll, men stämningen var lika god som vanligt. Boken som skulle diskuteras var ” Bokklubben vid livets slut. En bok som väckt ovanligt mycket tanke och reflektionsbehov hos läsarna. En ömsint hyllning till en älskad mamma och en betraktelse över böckers förmåga att skapa mening och glädje ur kaos, att skänka tröst och vidga vår kunskap om oss själva och andra. En bok som man behövde tid för att ta sig igenom. Vad det bjöds på?! Räkfyllda Parmarullar, Krämig pasta med havskräftor och Passionerad citronparfait.

Träff hos Kitty-Jorunn

Den nyss hemkomna Kittyvärdinnan bjöd på en Greklandsinspirerad bokcirkelkväll. Med magen full av Grekpytt, rödvin och Baklava tog bokdiskusionerna nya oanade höjder. För dem med förutfattade meningar kan det kanske tyckas märkligt att en bok som ”Hundra omistliga ting” kan bidra till detta. Men det gick så långt att för att vi skulle kunna gå varvet runt med bokomdömen och inte hela tiden prata i mun på varann, var tvungna att ta till den ”Indianska talking stick”…

image

 

 

Kittyklubben i Skellefteå

Maria bjöd in till Kittyträff i sitt nyinköpta hus, förutom husesyn, snittar och Röding bjöd kvällen på samtal om renoveringar, inredning, semestrar, boktips, väder och vind. Kvällens bok ”Så blir du rik i det snabbväxande Asien” diskuterades flitigt. Detta med ”självhjälpsböcker” var något nytt och inte helt enkelt att ta till sig. Många var frustrerade över upprepningen i varje kapitels inledning, ”du”-formen var ovan även om den kändes mer direkt och intim. Det som beskrevs positivt var de insiktsfulla och träffande citaten, kärlekshistorien och att boken var vackert och engagerat skriven.

Kittyträff hos Mona

Sista Kittytfäffen innan sommaruppehållet och tillika värdinnans bröllopsdag. Det bjöds på snittar, mousserande och fisk och skaldjurssoppa. Boken ”Innan floden tar oss” gav upphov till en hel del diskussion, en bra bok men som kräver att man läser längre sjok. Boken beskriver svenskt biståndsarbete som bedrivs i praktiskt samarbete med Svenska ambassaden, och både biståndsfolket, ambassadtjänstemännen, affärsmännen dras in i berättelsen och perspektivet vidgas mot andra moraluppfattningar, sociala skiktningar, religiösa och kulturella värdesystem. Författaren fångar alltihop levande och skarpt. De små idealistiska organisationernas problem jämfört med de internationella biståndsproffsens. Korruptionens olika sidor. Man får insikt i komplikationerna, och inser att det inte finns några enkla lösningar när det gäller hjälparbete.

När vi ändå hade ångan uppe löste vi komplexiteten kring de rumänska tiggarna och några andra världsproblem av bara farten,  säg något som inte ett gäng Kittysar kan lösa…

Kittyfestival hos Anne

Efter en förhållandevis snabb diskussion av kvällens bok ”jag heter inte Miriam” som majoriteten Kittysarna tyckte om övergick träffen till Kittyfestival. Fjäderboa, bubbel, chokladfontän och final i ”Mello” stod på agendan.
Att ett gäng medelålders tjejer eller tanter njöt av fina Mums-Måns och att ordet svärmorsdröm nämndes behöver vi inte prata så högt om. Inte heller hur nöjd man var över att ha tagit sin första groupie…

image